Privata aktörer gör adoptioner till handel med barn

Private actors make child trafficking adoptions

Debate As more irregularities come to the surface, more adoptees begin to demand that both the past and the present adoptions be examined. The requirements are paradoxically supported by the same treaty that the adoption agencies are leaning towards - the Convention on the Rights of the Child. Since the turn of the year, it is the law in Sweden and now we must start working to prevent trafficking in children in real terms, writes Maria Fredriksson, adoption debater.

From 1 January this year, the Convention on the Rights of the Child is law in Sweden. The Children's Convention was adopted in 1989 and came into force the following year. Sweden was one of the first countries to ratify it and for several years various forces have worked to raise it to Swedish law. Now this is reality.

The Convention on the Rights of the Child establishes the right of children to be registered at birth. Furthermore, children have the right, as far as possible, to know their origins and to be cared for by their parents. The State party to the Convention undertakes to respect the child's right to identity and, upon deprivation, shall provide appropriate support to quickly restore the child's identity. In addition, the State Party shall take all measures to prevent trafficking in children, regardless of purpose and form.

The Swedish adoption organization Adoptionscentrum, which is the world's second largest and one of the world's oldest, is one of the actors that has long been pushing the issue of the Children's Convention as a law under the slogan "Children's right to family" and international adoption has since been formalized with similar altruistic slogans.

Criticism has been silenced

Adoptions are considered by many as charity projects and both interest in origin and adoption criticism are not often met with accusations of gratitude, something that has silenced many. The criticism is about both the adoption procedure and what the support after adoption looks like. Only a few have openly criticized and have been met by anger from both adoption organizations, adopted and an indignant public.

It is a statistical fact that adoptees are over-represented in mental health statistics

Now many adopted adults and more and more critical voices are being raised both regarding the adoption procedure and the need for post-adoption services, that is, efforts for adopted post-adoption services. It is a statistical fact that adoptees are over-represented in mental health statistics. It is also a fact that there is no regular follow-up of how things are going for the adopted and therefore there is no adequate support for the adopted.

Unethical adoptions not uncommon

Furthermore, irregularities often appear when the adoptees seek their roots. It is about everything from minor errors to pure fabrications. Not infrequently the consent of the first parents is lacking; signatures appear to have been forged or pressed. Sometimes it is relatives who left the child against the parents' will and knowledge. Some adopted find that they are either still written in the country, while others never seem to have existed.

Sometimes it is relatives who left the child against the parents' will and knowledge

Unethical and illegal adoptions have occurred on a large scale in many of the countries from which Swedes adopt. Perhaps the most well-known example is Chile. It shouldn't have come as a shock. In parallel with the adoption agency, thousands of Chileans fled from the Pinochet regime and many of them came to Sweden. Although Chile was a notorious dictatorship in which regime critics and ethnic minorities were persecuted, adoption mediation went on unabated with reference to the country's laws, which is the same response that is delivered today when the adoption organization Adoption Center is placed against the wall in regard to the Chile adoptions.

As more irregularities come to the surface, more adoptions begin to demand scrutiny of both past and present adoptions and the requirements are paradoxically supported by the same convention that the adoption agencies are leaning towards.

Now that the Children's Convention has become law in Sweden, we are many who wonder what impact it will have and in terms of adoption, it will be interesting how it will be interpreted and applied considering that both adoption advocates and adoption critics use its articles.

Establish a state agency

My hope is that the Convention will act as legal support for the necessary changes in today's adoption practice, as well as for establishing adequate support for adopted children as well as adults. Adoption management should rest on the state, not private actors and associations and not leave room for a simplified rhetoric that adoption is a "win-win situation".

I would therefore like to see a state postal adoption service for both adopted children and adults, which includes everything from talk support, continuing education, language courses, searching for roots and return trips. It must be on the state for geographical equivalence.

As a convention country, Sweden should respect the articles that protect children's rights to origin, identity and actively work to prevent trafficking in children.

As a convention country, Sweden should respect the articles that protect children's rights to origin, identity and actively work to prevent trafficking in children, and that requires understanding and recognition of the consequences of the modern adoption procedure.

Finally, I hope that this can lead to the nationalization of the adoption agency so that it can be returned to a state authority for increased transparency and reduced risk of corruption. Today's adoption operations turn millions into countries characterized by uneven resource allocation, high corruption and weak legal security for women, children and ethnic minorities. Convention countries must actively prevent trafficking in children, regardless of purpose and form, and then statehood is the least that one can ask for.

Children cannot bring their own case and children in the adoption carousel are particularly vulnerable.

Therefore, we speak adults adopted for the children we once were and the children that are adopted today and in the future.

Maria Fredriksson, adoption debater, is herself adopted from Korea.

Swedish

Privata aktörer gör adoptioner till handel med barn

DebattI takt med att fler oegentligheter kommer till ytan börjar fler adopterade ställa krav på granskning av både dåtidens och dagens adoptioner. Kraven ställs paradoxalt nog med stöd av samma fördrag som adoptionsförmedlingarna lutar sig mot – barnkonventionen. Sedan årsskiftet är den lag i Sverige och nu måste vi börja verka för att förhindra handel med barn på riktigt, skriver Maria Fredriksson, adoptionsdebattör.

Från och med den 1 januari i år är barnkonventionen lag i Sverige. Barnkonventionen antogs 1989 och trädde i kraft året efter. Sverige var ett av de första länderna att ratificera den och under flera år har olika krafter verkat för att den ska upphöjas till svensk lag. Nu är detta verklighet.

Barnkonventionen slår fast barns rätt att registreras vid födseln. Vidare har barn rätt att så långt det går ges kännedom om sitt ursprung och vårdas av sina föräldrar. Konventionsstaten förbinder sig att respektera barnets rätt till identitet och vid berövande ska den ge lämpligt stöd att snabbt återupprätta barnets identitet. Därtill ska konventionsstaten vidta alla åtgärder för att förhindra handel med barn, oavsett syfte och form.

ANNONS

Den svenska adoptionsorganisationen Adoptionscentrum, som är världens näst största och en av världens äldsta, är en av de aktörer som länge drivit frågan om barnkonventionen som lag under parollen ”Barns rätt till familj” och internationell adoption har sedan det formaliserats motiverats med liknande altruistiska slagord.

Kritik har tystats

Adoptioner betraktas av många som välgörenhetsprojekt och både intresse för ursprung och adoptionskritik möts inte sällan med anklagelser om otacksamhet, något som har tystat många. Kritiken handlar både om adoptionsförfarandet och om hur stödet efter adoptionen ser ut. Endast ett fåtal har öppet gått ut med sin kritik och har mötts av ilska från både adoptionsorganisationer, adopterade och en indignerad allmänhet.

Det är ett statistiskt faktum att adopterade är överrepresenterade i statistik över psykisk ohälsa

Nu är många adopterade vuxna och allt fler kritiska röster höjs både gällande adoptionsförfarandet och gällande behovet av postadoptionsservice, det vill säga insatser för adopterade efter adoptionen. Det är ett statistiskt faktum att adopterade är överrepresenterade i statistik över psykisk ohälsa. Det är även ett faktum att det saknas regelbunden uppföljning av hur det går för adopterade och därför saknas adekvat stöd för de adopterade.

Oetiska adoptioner inte ovanligt

Vidare framkommer ofta oegentligheter när adopterade söker sina rötter. Det handlar om allt ifrån mindre felaktigheter till rena fabriceringar. Inte sällan saknas medgivande från förstaföräldrarna; underskrifter visar sig ha förfalskats eller pressats fram. Ibland är det släktingar som lämnat bort barnet mot föräldrarnas vilja och vetskap. En del adopterade upptäcker att de antingen fortfarande är skrivna i landet, medan andra aldrig verkar ha existerat.

Ibland är det släktingar som lämnat bort barnet mot föräldrarnas vilja och vetskap

Oetiska och illegala adoptioner har förekommit i stor skala i många av de länder varifrån svenskar adopterar. Det kanske mest kända exemplet är Chile. Det borde inte ha kommit som en chock. Parallellt med adoptionsförmedlingen flydde tusentals chilenare från Pinochetregimen och många av dem kom till Sverige. Trots att Chile var en ökänd diktatur där regimkritiker och etniska minoriteter förföljdes pågick adoptionsförmedling obehindrat med hänvisning till att landets lagar följdes, vilket är samma svar som levereras i dag när adoptionsorganisationen Adoptionscentrum ställs mot väggen ifråga om Chile-adoptionerna.

I takt med att fler oegentligheter kommer till ytan börjar fler adopterade ställa krav på granskning av både dåtidens och dagens adoptioner och kraven ställs paradoxalt nog med stöd av samma konvention som adoptionsförmedlingarna lutar sig mot.

Nu när barnkonventionen blivit lag i Sverige är vi många som undrar vilket genomslag den kommer att få och ifråga om adoption ska det bli intressant på vilket sätt den kommer att tolkas och tillämpas med tanke på att både adoptionsförespråkare och adoptionskritiker använder sig av dess artiklar.

Upprätta en statlig förmedling

Min förhoppning är att konventionen kommer att agera juridiskt stöd för nödvändiga förändringar i dagens adoptionspraktik, samt för upprättande av adekvat stöd för adopterade såväl barn som vuxna. Adoptionshantering ska vila på staten, inte privata aktörer och föreningar och inte lämna utrymme för en förenklad retorik om att adoption är en ”win-win-situation”.

Jag vill alltså se ett upprättande av en statlig postadoptionsservice för både adopterade barn och vuxna som inbegriper allt från samtalsstöd, fortbildning, språkkurser, sökande efter rötter och återresor. Det ska ligga på staten för geografisk likvärdighet.

Som konventionsland bör Sverige respektera de artiklar som värnar barns rätt till ursprung, identitet och aktivt verka för att förhindra handel med barn

Som konventionsland bör Sverige respektera de artiklar som värnar barns rätt till ursprung, identitet och aktivt verka för att förhindra handel med barn och då krävs det förståelse för och erkännande av konsekvenserna av det moderna adoptionsförfarandet.

Slutligen hoppas jag att detta kan leda till ett förstatligande av adoptionsförmedlingen så att den återförs till en statlig myndighet för ökad transparens och minskad risk för korruption. Dagens adoptionsverksamhet omsätter miljoner i länder präglade av ojämn resursfördelning, hög korruption och svag rättssäkerhet för kvinnor, barn och etniska minoriteter. Konventionsländer ska aktivt förhindra handel med barn, oavsett syfte och form och då är förstatligande det minsta man kan begära.

Barn kan inte föra sin egen talan och barn i adoptionskarusellen är särskilt utsatta.

Därför talar vi vuxna adopterade för de barn vi en gång var och de barn som adopteras i dag och i framtiden.

Maria Fredriksson, adoptionsdebattör, är själv adopterad från Korea.